Laxfisket och Laxön

Laxön har långt före militärens intåg på ön varit en plats av stor betydelse för orten och för dess historia, då som en central plats för laxfisket. Laxfiskets betydelse för Älvkarleby finns dokumenterat ända sedan 1100-talet, i handlingar bevarade i olika arkiv; Riksarkivet, Historiska museet och Nordiska museet.

Laxfisket i kombination med de ståtliga vattenfallen i Älvkarleby är en unik tillgång. I själva fallenområdet har flera fasta fiskeplatser funnits (se karta från 1744). Det finns möjlighet att återuppbygga ett fast fiske på Laxön vid ”Kargropen”i traditionell timmerkonstruktion om vatten släpps till exempel på helger sommartid i Mellanfallet. Då skulle en ny historisk kvalitet i kombinationen av de mest unika urgamla attraktionerna vid Älvkarlebyfallen; de vilda vattenmassorna och den hoppande laxen göras tillgänglig för allmänheten.

Karta över Älvkarlebyfallen från 1744 som visar de fasta fiskeplatserna med gult i Kungsådran och Mellanfallet.

I Kungsådran kan laxfiskarnas uppvandring i Dalälven göras mer synligt genom anordnande av ”hoppramper” på vissa platser. En Fisknaturpark, som varit ett länge diskuterat projekt, kan skapas om marken på båda sidor om Kungsådran görs lättillgänglig för allmänheten, genom att ingå i svenska statens ägo.

Kronolaxfiskets ägande i historisk tid

Sedan urminnes tider har rätten till laxfisket i Älvkarleby tillhört kronan, såsom ett Kronans regale. Kronans laxfiske har utbrutits till en egen fastighet vid storskifte av Älvkarleby Västra allmänning år 1787. Vid storskiftet redovisas Laxön och Flakön som hörande till Laxfisket.

Storskifte av Älvkarleby västra allmänning , 1787-01-25, arkivakt 03-ÄLV-69

Kronans laxfiske i Älvkarleby upptogs i 1875 års jordebok under rubriken Fiskerier, Älvkarleby nr 2, ett laxfiske. Med Älvkarleby nr 2 avsågs det av ålder kronan tillhöriga laxfisket i Dalälven som sträckte sig från Älvkarlebyfallen till havet. Upptagandet i jordeboken under Fiskerier innebar att Laxfisket var en fast egendom men inte var förenat med äganderätten till grunden.

I samband med projekteringen av Älvkarleby kraftverk vid förra sekelskiftet, överflyttades laxfiskefastigheten till Vattenfallsstyrelsens förvaltning år 1911. Laxön har ingått i jordeboksenheten Älvkarleby nr 2, ända fram till 1961 när fastigheten sammanlades med en rad andra, till statens hörande och av Domänverket förvaltade, fastigheter. Den genom sammanläggning då bildade fastigheten fick beteckningen Älvkarleby 5:1.

Kronolaxfisket, dess ägande och förvaltning i nutid

År 1970 beslutades av Kammarkollegiet efter en omfattande utredning att kronolaxfisket, Älvkarleby nr 2, på grund av dess speciella natur, åter skulle upptas i jordregistret som en egen enhet. Den nya registerbeteckningen blev nu Västanån 19:1.

År 1992, i samband med att Vattenfall bolagiserades, överlät svenska staten en rad fastigheter till Vattenfall AB, däribland laxfisket; Västanån 19:1. Vid en efterföljande fastighetsreglering som fastställdes 1995 ingår kronas regalrätt till laxfiske i Vattenfall AB:s fastighet; Västanån 6:6. Vid överlåtelsen värderades laxfisket till en summa om 10 000 kr.

Kronans laxfiske i Älvkarleby, som numera ägs av Vattenfall AB, ingår sedan 1970 i det fiske som förvaltas av Nedre Dalälvens fiskevårdsområdesförening, NDF. I fiskevårdsområdet äger Vattenfall AB majoriteten av andelarna. Dels laxfisket med 50%, dels en mindre andel som hänförs till fastighetsdelar inom Västanån 6:6, som också ägs av Vattenfall AB. Det innebär i praktiken att Vattenfall AB, vars kärnverksamhet är att producera och utveckla energi med bästa möjliga ekonomiska resultat, också helt styr fiskets varande och utveckling i Älvkarleby.

Att utvinna mesta möjliga energi till lägsta möjliga kostnad, går stick i stäv med att utveckla laxfisket, det är två konkurrerande intresseområden. Med en försumbar förlust för kraftindustrin skulle laxfisket i Älvkarleby kunna utvecklas radikalt. Om fisket dessutom vidareutvecklades till ett renodlat sportfiske skulle det bli en stor tillgång för turismen i området. Idag bedrivs och anpassas fiskevårdsområdet helt till energibolagets grundläggande uppdrag och därmed förenliga ekonomiska intressen.

Vattenfall AB:s ägande av laxfisket är inte något som gagnar utvecklingen av sportfisket och turistnäringen och därmed utvecklingsmöjligheterna för orten. Det är rimligt att förutsätta att en bra lösning går att finna, där dessa konkurrerande näringars - laxfiskets och kraftverkets - behov av strömmande vatten, kan tillgodoses. Detta förutsätter dock att staten återtar ägandet av laxfisket för att bättre kunna hävda fiskets intressen.